Efter över en vecka med feber och hosta kände jag idag att det äntligen börjar bli bättre.
En tydlig signal är när det börjar krypa i kroppen och jag måste företa mig något istället för att bara ligga framför TVn och dumtitta.
En tydlig signal är när det börjar krypa i kroppen och jag måste företa mig något istället för att bara ligga framför TVn och dumtitta.
Kände mig lite pyssing och började med att vika ett gäng fröpåsar som är bra att ha till hands när sådderna börjar.
Jag brukar använda mig av gamla räkningar eller tidningssidor som material så gör de någon nytta innan de slängs.
Bestämde mig sedan för att städa undan i tvättstugan som också dubblar som odlingsrum. Här behöver röjas plats för mängder av frösådder och sticklingar som ska ner i jorden kommande veckor.
I ärlighetens namn har jag ett till odlingsrum om man kan kalla det så. Det är glasverandan på övervåningen med hyllor på väggen med växtbelysning och odlingsbrätten.
Där frodas nu ett gäng sticklingar tillsammans med de första frösådderna som består av chili, zonalpelargon och en liten sålåda med frö från min 'Skvättiväg' som jag samlade ihop på fönsterbrädan och sådde förra veckan. Där ser jag redan 'nacken' på ett par groddar som börjar sträva upp ur jorden.
Pelargonen är först upp och en av dem ligger flera dagar före sina kollegor som jag hoppas tittar upp inom några dagar.
I mellandagarna, innan jag blev sjuk började jag rensa och röja bland krukväxterna på glasverandan utanför köket. Där var nu mer eller mindre kaos eftersom jag avbröt det hela mitt i arbetet då jag blev sjuk.
Det som återstod av omplantering här var en 'Svärmors tunga' som hade brett ut sig med sidoskott så att krukan var helt bucklig. Jag bröt av fyra av sidoskotten som fick varsin egen kruka. Resten fick sitta kvar när jag gav den en storlek större kruka med ny fräsch jord.
Sopade lite, flyttade upp krukorna på fönsterbrädan och vattnade. Klart!
Känns toppen att för en gångs skull ligga lite före tidplanen.
Känns toppen att för en gångs skull ligga lite före tidplanen.
Foto: Lena Ljungquist