Har just varit med en om fantastisk upplevelse som jag bara måste dela med mig av: Jag har sett två igelkottar para sig!
I morse såg jag årets första igelkott här i trädgården. Det var hundarna som upptäckte den när den lunkade fram här på framsidan av huset. Vips rullade den ihop sig till en taggboll och började låta för att skrämmas gissar jag. Ljudet är väldigt speciellt, ett vagt dunkande, rytmiskt ljud som tränger fram någonstans under taggarna.
Hundarna kallades bort och igelkotten kunde lunka vidare, vilket den gjorde och på ett mycket klassiskt vis hukade och gick in under trappen utanför köksingången.
Hundarna kallades bort och igelkotten kunde lunka vidare, vilket den gjorde och på ett mycket klassiskt vis hukade och gick in under trappen utanför köksingången.
Åh vilken härlig känsla att veta det finns igelkottar i trädgården i år igen.
Nu ikväll såg jag det som jag antog var samma igelkott på väg bort från huset upp mot lite snårigare mark.
Nyfiket följde jag vandringen inifrån huset genom glasdörren. Efter några minuter stannade den i en liten gräsgrop invid en björk och blev stående där.
Strax därpå såg jag till min förtjusning ytterligare en igelkott som kom släntrande in under planket från grannens håll. Denna igelkott var lite större och ljusare i färgen.
Den traskade omkring ett tag och gick sedan emot igelkott nummer 1 som var kvar i den lilla urgröpningen. Den skuttade till lite konstigt då och då och efter kanske 10 minuter smög jag försiktigt ut för att se bättre och hörde då ett svårbeskrivligt rytmiskt läte från nr 1 som jag nu efteråt förstått var honan. Igelkott nr 2, hanen gick i cirklar runt henne och buffade lite på henne.
Efter ytterligare ungefär 10 minuter började de gå iväg tillsammans. Efter några meter stannade de plötsligt till. Då syntes tydliga tecken på att något mer avancerat var i görningen och det dröjde inte länge innan parningen påbörjades. Jag försökte filma, men ville inte gå så nära att jag riskerade att störa och skymningen började falla så det blev inte så bra resultat.
Akten pågick länge och till slut var det till och med för mörkt att se något. Jag kan bara konstatera att de inte verkade ha bråttom.
Känns magiskt att få komma naturen så nära. Nu väntar jag spänt på att det ska dyka upp småkottar här igen.
För tio år sedan hade vi flera små här i trädgården som nästan var tama. Jag passade på att filma en tidig kväll när småkottarna gick och skrek efter sin mamma och gick fram och tillbaka runt mina fötter.
Läs gärna våra tips Så får du igelkotten att trivas hos dig. Där tipsar vi också om hur du kan skydda den från allehanda faror som främst vi människor utsätter dem för. Det är mycket värt, jag lovar!