På förmiddagen idag har jag jobbat med att skriva färdigt en artikel om att torka hortensia.
Hortensiablomman är en av de mest tacksamma och lätta blommor man kan torka. Men som alltid är det bra att känna till lite knep som gör det enklare att lyckas så jag har delat med mig av lite tips för lyckad torkning baserat på egna erfarenheter från att ha torkat olika sorters hortensia på lite olika sätt.
Att man vill torka och spara hortensiablommor är verkligen inte konstigt. De är både vackra och magnifika. Ovan en bild på min 'Annabelle' som har jätteklasar med ljuvligt vita blommor som skiftar lätt i limegrönt.
När jag gick ut i trädgården för att ta lite bilder till artikeln gick jag runt på baksidan av det lilla huset där vi tidigare hade butiken och blev minst sagt glatt överraskad.
I det höga gräset på baksidan av huset skymtade jag en högrest vit blomma och ja, det var en vitblommande rallarros, eller mjölkört som den också kallas. Chamerion angustifolium 'Album'.
Sedan jag såg den i den vita trädgården i Sissinghurst för ett antal år sedan har jag velat ha sådana. Jag minns jag fick tag på en planta en tid därefter som nu stått och förökat sig där på baksidan. Vilken trevlig överraskning!
En av stänglarna hade fullt med frö utvecklade så jag bestämde mig för att plocka in den för att torka efter morgonens regn så jag kan ta vara på fröerna i lugn och ro utan att de sprider sig för vinden.
Att plocka växten eller fröerna innan de mognat är inget som rekommenderas eftersom de ofta då inte kommer att gro. I det här fallet är de mer än mogna och redo att sprida sig för vinden så ingen fara med det. Fröerna i de frökapslar som ännu inte öppnat sig däremot har jag inget hopp om att de ska gro.
Fröerna är otroligt små med dessa långa, fjädriga vindfångare som den använder för att sprida sig.
Nu ligger den i en korg för att torka upp. När de torkat ska jag ta hand om den så fröerna i en liten 'barnkammare' i trädgården så jag har koll på plantorna och kan sätta dem där de ska få växa vidare när de kommer upp.
Jag tog reda på lite mer fakta om mjölkört när jag ändå var i farten och en sammanfattning kan du läsa nedan.
Om vit mjölkört
Mjölkörten är en ört i familjen dunörtsväxter Onagraceae.
Det vetenskapliga namnet är Chamerion angustifolium 'Album' men det finns en synomym som är Epilobium angustifolium alba.
Den blir ca 1,5 meter hög och kan bli lika bred. Trivs i full sol till halvskugga och växer bra på de flesta jordar. Kan odlas upp till fjälltrakterna.
Den är relativt torktålig men blir finare om den står i mer fuktighetshållande jord och läge.
Den vita mjölkörten är en variant av den vanliga rosa sorten mjölkörten, Chamaenerion angustifolium som också går under namnet mjölke eller rallarros.
Förökning av mjölkört
Mjölkört kan förökas med frö eller genom delning av de kraftiga rhizomer som den sprider sig med under jord.
Precis som den mer vanliga rosa sorten kan den sprida sig lätt där den trivs så vill du begränsa spridning av den är det bara att kapa dem efter blomning för att minska spridning med frösådd. Breder den ut sig för mycket så får man klippa bort fröställnngarna innan fröerna släpper och gräva bort lite av rhizomerna om den blir för stor på växtplatsen..
Föröka mjölkört med delning
Bäst resultat får man om man delar rötterna vår eller höst. Gräva upp, hugg av och plantera om. De är väldigt tåliga så det är svårt att misslyckas.
Föröka mjölkört med frö
Varje frökapsel lär ha 300-400 frö så det kan bli en del.
Så utomhus i kruka eller kallbänk/på friland i jord som gärna är uppblandad med fint grus. Lägg fröerna på jorden och täck dem minimalt.
De kan sås närsomhelst på året men lär gro snabbast vid 15-20C. Så dem gärna direkt när de mognat.
De kan gro direkt men kan också börja gro följande vår så ge inte upp för fort.
Låt fröplantorna växa till några decimenter storlek innan de flyttas så är de lättare att hantera.
