Det finns hundratals arter av bladlöss och de är specialiserade på snabb förökning, särskilt på försommaren när honorna föder levande ungar utan befruktning.
Bladlöss hör till trädgårdens vanligaste skadegörare. Det är lätt att bli irriterad över deras framfart som kan explodera, särskilt under försommaren.
Men – angreppen är i de flesta fall relativt harmlösa, särskilt på fleråriga växter. Dessutom är bladlössen föda åt många nyttodjur som fåglar och pollinerande blomflugor.
Men – angreppen är i de flesta fall relativt harmlösa, särskilt på fleråriga växter. Dessutom är bladlössen föda åt många nyttodjur som fåglar och pollinerande blomflugor.
Bladlössens biologi
Bladlöss, Amphidoidea, lever på växtsaft med sin sugande snabel. Vissa arter har ett enzym i saliven som missbildar angripna växter så att tillväxten hämmas.
Lössen är ca 2-3 mm långa med tre par ben. Färgen varierar, vanligast är gröna och svart med de kan också vara röda eller ljusa.
Lössen är ca 2-3 mm långa med tre par ben. Färgen varierar, vanligast är gröna och svart med de kan också vara röda eller ljusa.
Bladlössen sitter vanligen i toppskotten i stora kolonier. Här den svarta bönbladlusen som festar loss på skott av skogsolvon som den värdväxlar med.
I början av säsongen föds bara bladlushonor som snabbt föder levande ungar utan befruktning, så kallad partenogenes. Därför kan ett angrepp växa explosionsartat under försommaren. Lössen hinner med flera generationer under en sommar. När maten tryter föds individer med vingar som sprider sig till nya växter.
Lusen genomgår flera stadier i sin utveckling; de yngre stadierna kallas nymfer och ser ut som en minivariant av den fullbildade lusen. Nymfen genomgår flera hudömsningar (upp till fem stycken) genom sina olika stadier.
Det finns hundratals vilda arter i Sverige, varav ett tjugotal är skadegörare på trädgårdsväxter. De kan inte övervintra som fullvuxna i Sverige, utan de övervintrar som ägg som läggs under hösten.
Några arter är specialiserade på vissa växtslag, som vinbär, kål och körsbär. Vissa värdväxlar (flyttar mellan olika arter i olika stadier) mellan vissa växter som bönbladlusen som övervintrar på schersmin, skogsolvon och benved. Andra är generalister och livnär sig på många olika växter. Särskilt drabbade växtslag är äpple, dill, bönor, körsbär, fläder kål, gurka, plommon och rosor.
När maten börjar tryta får vissa arter vingad avkomma som kan flyga vidare till andra växter. Här persikobladlus.
Persikebladlusen, Myzus persicae, kan ställa till stor skada i växthus där den också övervintrar i äggstadiet. Men den kan flyga ut och angriper både ört- och vedartade växter ute i trädgården.
Känn igen angrepp av bladlöss
De vita hudskinnen är rester av bladlusens tidigare nymfstadier. Här syns de bredivd fullvuxna, röda löss.
- Vita, tunna skinn syns utspridda på växtdelar. Det är bladlössen som ömsat hud.
- Unga blad i toppskott på både träd och örter rullar ihop sig. Inuti hittar man bladluskolonier som sitter väl skyddade.
- Blommor och späda skott missformas.
Kaprifolblomma angripen av bladlöss.
- Blad skrynklar sig. Under bladen sitter bladlöss och suger växtsaft. Det kan också röra sig om virus som bladlössen spridit. Förekommer på hallon och vinbär.
- Äppelkart blir små och missbildade, så kallade kattäpplen.
Missbildade äppelkart, så kallade kattäpplen.
- Röda eller gula buckliga blad. Vanligt på äpplen, krusbär och vinbär.
Vinbär hör till bladlössens favoriter. Bladen blir buckliga med röda eller gula färger.
- Växtdelarna får en klistrig beläggning, det är lössens sockerrika exkrementer som kallas honungsdagg.
- Man ser en tunn, svart beläggning på blad och frukter. Det är olika sotdaggssvampar som lever i bladlössens exkrementer.
Sotdaggssvampen trivs i bladlössens sockerrika exkrementer. Här ett drabbat plommonblad.
- Unga skott deformeras, blommor slår inte ut och blad får gallbildningar.
- Myror ilar omkring, vanligt på pioner eller i äppelträdet. Myrorna ”mjölkar” lössen på deras sockerhaltiga exkrementer och kan till och med försvara sina ”boskap” mot angripare som nyckelpigor och blomflugelarver.
Bästisar; myror och bladlöss! Myrorna äter av bladlössens söta exkrementer och betalar genom att skydda lössen från inkräktare.
Bekämpning av bladlöss i trädgården
Bladlöss hör till vår naturliga fauna och är omöjliga att komma undan i trädgården. Men det är oftast heller inte önskvärt, då de ingår i ett kretslopp som mat till fåglar och många viktiga pollinerare som blomflugan.
Både den fullbildade nyckelpigan och dess larv har bladlöss på favoritmenyn.
I en naturvänlig, artrik trädgård blir därför angrepp sällan något stort problem. Här finns nämligen gott om så kallade nyttodjur som håller dem i balans. Hit hör bland andra nyckelpigor, guldsländor och parasitsteklar. Här kan du läsa om hur du känner igen dem och om hur du får en trädgård i naturlig balans. I inomhusodlingar använder vi dessa effektiva predatorer (rovdjur) som biologisk bekämpning.
Vissa år är angreppen stora, särskilt efter milda vintrar. Då är det läge att aktivt gå till handling, särskilt när det drabbar ettåriga växter eller unga buskar och träd som man vill forma.
- Plocka/nyp/klipp bort angripna växtdelar och släng i soporna.
- Ta för vana att klämma ihjälp löss som du ser. Det gör särskilt stor nytta i början av säsongen.
- Spraya med en hård vattenstråle mot lössen, särskilt effektivt på fleråriga växter som rosor, vinbärsbuskar och unga äppelträd.
- Spraya angripna växtdelar med växtvårdsmedel med hjälp av sprayflaska. Växtvårdsmedlen innehåller fetter som täpper till lössens hud, som är deras andningsorgan. Insektsmedlen innehåller pyretriner som är naturliga insektsgifter som finns i bland annat rosenkrage. Upprepa några gånger med någon veckas mellanrum och var noga med att duscha i alla skrymslen. Om fleråriga växter angrips årligen, spraya förebyggande vid knoppsprickningen med växtvårdsmedel under våren. Här hittar du recept på hemmagjort växtvårdsmedel.
En bra sprayflaska ger en effektiv spridning av växtvårdsmedlet. Glöm inte undersidan av blad och skrymslen som i skottvecken.
Foto: Karin Elmberg m fl.
