Sköldlöss hör till våra mest svårbekämpade skadedjur och det krävs tålamod för att bli av med dem. De angriper populära, värdefulla krukväxter som orkidéer och citrusar och det är väl värt att lära känna dem så att angrepp kan stoppas i tid.
Du hittar vårt sortiment för att bota och förebygga angrepp under Bekämpning av ohyra, skadedjur och växtsjukdomar.
Första tecknet är ofta klibb som blänker bland blad och på fönsterbrädan. Det är djurens exkrementer, så kallad honungdagg. De förrädiska krypen kan lätt förväxlas med ljusbruna små fläckar.
Känn igen angrepp av sköldlöss
Sköldlöss förekommer främst på krukväxter med lite hårda blad och drabbar orkidéer, citrus, palmer och kaktusar. Djuren sätter sig fast på blad och grenverk och suger växtsaft. Bladen missfärgas och tillväxten hämmas. Inomhus kan första tecknet vara att fönster och fönsterbrädan ser klibbiga ut.
Skadorna liknar bladlusangrepp, liksom bladlöss avges honungsdagg. I den klibbiga honungsdaggen växer sedan sotdaggssvampar som ger en svart beläggning på bladen. Läs längre ner i artikeln om olika slags sköldlöss som ullöss och rotlöss och hur du skiljer dem åt.
Skadorna liknar bladlusangrepp, liksom bladlöss avges honungsdagg. I den klibbiga honungsdaggen växer sedan sotdaggssvampar som ger en svart beläggning på bladen. Läs längre ner i artikeln om olika slags sköldlöss som ullöss och rotlöss och hur du skiljer dem åt.
Åtgärder för att bekämpa sköldlöss
Eftersom skölden skyddar djuret är den mest effektiva behandlingen att komma åt de nykläckta, oskyddade och rörliga djuren. Sköldlöss som lever på inomhusväxter utvecklar flera generationer per år. Därför förekommer alla olika utvecklingsstadier samtidigt och året runt och man måste upprepa behandlingarna.
Skärskåda drabbade växtslag som citrus, särskilt nyköpta växter och dem som flyttas från uteliv till det skyddade växthuset. Till höger: duscha alla skrymslen och bladveck med växtvårdsmedel.
- Sköldlöss sprids främst från planta till planta. Kontrollera därför noggrant en ny växt som hör till de släkten som ofta drabbas. Ställ den i karantän någon vecka, till exempel i badrummet. Skärskåda också växter som du flyttar, som citrusar som stått ute och ska in på hösten.
- Kasta starkt angripna plantor och dem som är angripna av rotlöss (se nedan).
Den glupska nyckelpigan Cryptolaemus är en effektiv sköldlössätare. Till höger: Det är tålamodsprövande men effektivt att peta bort ohyran med tops doppad i medel som förstör insekternas hud.
- Så fort du ser angrepp, börja behandla. Häll i en äggkopp en lösning med 1/3 T-sprit, 1/3 såpa och 1/3 varm vatten. Doppa bomullstopps i koppen och svep bort krypen efter hand och släng i soporna. Byt tops ofta.
- Behandla alla plantor som kommit i beröring med eller som stått i samma fönster som en angripen planta.
- Spruta nu hela växten, särskilt undersidan av bladen och in mellan förgreningar, med tillväxtstärkande medel som t.ex Skadedjurseffekt eller Insekt effekt. Du kan också göra eget så här.
- Tvätta fönster och fönsterbräda noggrant, liksom fat och krukor.
- Upprepa var tionde dag 4-5 gånger.
- Det finns också rovdjur att sätta in, så kallad biologisk bekämpning. Bäst effekt får du om du först sanerar så gott du kan och sedan sätter in rovdjuren.
Biologisk bekämpning av sköldlöss och ullöss
Den tropiska nyckelpigan, Cryptolaemus montrouzieri, är en glupsk sköldlusätare. Den är egentligen mest effektiv mot ullössen, som saknar ett hårt skal, men den äter ägg och nymfer av alla slags sköldlöss.
Både nyckelpigans larver och fullbildade insekter äter ullöss och sköldlöss. Skalbaggen är ca 4 mm lång, mörkbrun med orange huvud. Honan lägger ca 10 ägg per dag. Larven blir upp till 13 mm lång. Kroppen är täckt av vita, ulliknande vaxtrådar. Här kan du läsa mer och beställa nyckelpigor.
Både nyckelpigans larver och fullbildade insekter äter ullöss och sköldlöss. Skalbaggen är ca 4 mm lång, mörkbrun med orange huvud. Honan lägger ca 10 ägg per dag. Larven blir upp till 13 mm lång. Kroppen är täckt av vita, ulliknande vaxtrådar. Här kan du läsa mer och beställa nyckelpigor.
Olika arter av sköldlöss
Det finns hundratals arter, också på vilda växter, men här tar vi bara upp de vanligaste som lever på krukväxter. Storleken på skölden varierar mellan 1-5 mm och kan vara ljus eller brunaktig. En hona kan lägga hundratals ägg. Äggen läggs under skölden eller i en anhopning av vaxtrådar. De nykläckta djuren är rörliga och kryper omkring tills de suger sig fast på ett nytt ställe. Också hannarna är rörliga.
Från vänster gul palmsköldlus, rotlöss och vaxsköldlus.
Gul palmsköldlus, Aspidiotus nerii
Skölden är vitaktig med gul mitt, rund och svagt upphöjd. Honans sköld har en diameter på 1-2 mm, hanens sköld är något mindre. Djuren under skölden är gula. Angriper ett flertal krukväxtslag som nerium, palmer, dracena, murgröna och agave.
Växthussköldlus, Saissetia coffeae
Honans sköld är skinande mörkbrun, rund till oval och kraftigt välvd, 2-4,5 mm lång. Angriper helst kroton, ormbunkar, fikus, nerium och doftranka.
Från vänster ullöss på orkidé, växthussköldlöss på bladkaktus och Diaspis boisduvalii på orkidé.
Diaspis boisduvalii
Honans sköld är gul till brun, halvgenomskinlig, oval och platt, 2 mm lång. Hanens sköld är täckt med vita vaxtrådar, avlång i formen med tre distinkt markerade längsgående ribbor. Hanen är ungefär hälften så stor som honan. Vanlig hos orkidéer; särskilt Calanthe, Cattleya, Cymbidium och Epidendrum. Angriper också palmer. Djuren sitter framförallt på de nedre delarna av plantan mellan tättsittande blad.
Pärlsköldlus
Hona av pärlsköldlus på ett citrusträd med gula små nymfer och genomskinligt avföringssekret.
Pärlsköldlus, Icerya purchasi, tillhör sköldlössen. Den känns igen på den vitveckade bakkroppen. Pärlsköldlusen sitter under bladen, längs nerverna, i skottveck, längs grenarna och i skrymslen på plantan. Här och var syns också de gula eller gulorange små nymferna. Angriper vanligen citrus och orkidéer.
Oäkta sköldlöss
De olika grupperna skiljer sig åt genom att de äkta sköldlössen har en yttre sköld som kan avlägsnas från kroppen. De oäkta sköldlössen har ingen extern sköld, det är istället deras rygghudar som växer till och hårdnar och bildar som en sköld. Denna sitter fast i lusen och går inte att ta bort från kroppen.
Orangefärgad vaxsköldlus, Coccus hesperidum
En av de vanligast förekommande sköldlusarterna hos krukväxter är den orangefärgade vaxsköldlusen, Coccus hesperidum, en så kallad oäkta sköldlus. "Skölden" är gulbrunt genomskinlig, ofta med ett mörkare "H"-likt mönster infärgat. Den är platt och assymetriskt oval, ungefär 3-5 mm stor. Honans sköld är gulbrun, nätmönstrad, platt, mjuk och oval i formen, 3,5-5 mm lång. Den orangefärgade vaxsköldlusen, avsöndrar rikligt med honungsdagg. Sköldarna sitter främst längs grenverk och utmed bladets nerver.
Den sitter ofta vid bladnerver, men kan också finnas på bladstjälkar och unga skott. Denna art utsöndrar generellt mycket honungdagg. Exempel på växter den angriper är citrusväxter, murgröna, fikus, lager och kamelia. Värdväxterna är ofta vedartade.
För biologisk bekämpning av den orangefärgade vaxsköldlusen används parasitstekeln Microterys flavus/nietneri. Det är en cirka 2 mm lång stekel med gul-/brunaktig kropp och svart- och vitrandiga antenner.
Ullöss, Planococcus citri och väthusullus, Pseudococcus longispinus
Är frilevande och saknar sköld. De utsöndrar i stället ett vax som täcker huden och kan bli ulligt med ulliga trådar. Kroppen är segmenterad och kan se randig ut, 3-4 mm lång. De avger också honungsdagg men inte lika mycket som andra sköldlöss.
Ullöss håller framför allt till i förgreningar och bladhörn men kan angripa rötter och gömma sig under krukor och krukfat. Det finns arter som bara lever på rötter och andra, som växthusullus, som finns på både rötter och ovanjordiska delar. Rotlössen syns när man planterar om, som vita, ulliknande tussar på rötterna och i jorden. Läs mer om rotlöss här.
Ullöss håller framför allt till i förgreningar och bladhörn men kan angripa rötter och gömma sig under krukor och krukfat. Det finns arter som bara lever på rötter och andra, som växthusullus, som finns på både rötter och ovanjordiska delar. Rotlössen syns när man planterar om, som vita, ulliknande tussar på rötterna och i jorden. Läs mer om rotlöss här.
Foto: Karin Elmberg, Linda Sandström m fl.
