Päronrost - röda fläckar på päronbladen

Päronrost är en svamp som de senaste åren fått en allt större spridning. Man kan räkna med att den numera finns spridd upp till zon 4 efter att ha varit mer vanligt i södra delarna av Sverige en längre tid.
Det allt varmare och fuktigare klimatet under senare år har varit gynnsamt för rosten och bidragit till dess spridning.

Päronrosten, Gymnosporangium fuscum har den lite udda egenskapen att den 'värdväxlar'. Det innebär att den behöver två olika växtslag för att utvecklas och förökas.

Årscykeln för spridningen är att vårsporer sprids med vinden från angripna trädgårdsenar till päronträdet. På hösten sluts cirkeln då höstsporer sprids vidare till enar där de övervintrar.

 

Rosten visar sig på päronträdet genom att det uppstår gula fläckar som senare på säsongen blir röda. Det är ofta ingen tvekan om det är päronrost eller ej. Dessa fläckar är väldigt typiska.

 

 

På baksidan av fläcken kan man tydligt se den utvecklade svampen som en kraftig utbuktning.

 

Svampen övervintrar inte hos päronet och bladen kan med gott samvete läggas på komposten. Däremot är risken stor om trädet en gång fått smittan att den återkommer på våren igen då nya sporer kommer tillbaka från en smittad en i närområdet.

Det är päronet som drabbas värst av svampen. Återkommande angrepp sätter på sikt ner trädets motståndskraft. Man har sett att fruktsättningen kan minska och en ökad risk för att frukterna släpper för tidigt ökar. De ger alltså över tid mindre skörd

 

De enar som har setts kunna vara värd för päronrosten är himalayaen, Juniperus squamata, sävenbom Juniperus sabina, trädgårdsen Juniperus x pfitzeriana, kinesisk en Juniperus chinensis och blyertsen Juniperus virginiana. Vår vanliga vilda en Juniperus communis är inte drabbad.

 

Vintertid övervintrar svampen på enar. På våren syns den som avlånga, tunglika orange svampkroppar som kallas gelérost. Tag bort drabbade enar om du är rädd om päronträdet. Sporerna sprids minst 500 meter från enarna.
 
Svampen visar sig på vårkanten först som små bruna knottror på grenarnasom efter fuktig väderlek utvecklas till orangefärgade, tunglika svampformer, så kallad gelérost. 

Hos en smittad en finns svampen kvar. Enda sättet till bekämpning är att i första hand försöka begränsa spridning till päron genom att ta bort drabbade enar. 

Det finns inget bekämpningsmedel som kan stoppa päronrosten.

 

Spridningen sker primärt via vinden där sporerna kan föras så långt som upp till en halv kilometer. Det här gör det svårt om man vill försöka stoppa och bekämpa den eftersom samtliga trädgårdsenar som är potentiella värdar för svampen i området kan vara bärare av sporer och därmed möjliga smittspridare.

 

Den enda metod som finns att tillgå är att undvika att plantera de enarter som sprider smittan och att gräva upp drabbade enar.