Många gånger får ”skadedjur” skulden när krukväxterna inte mår bra. Men ofta beror problemen på fysiogena faktorer, alltså en störning i miljön som fel ljus, vatten och näring. Oftast hänger faktorerna ihop och det är inte bara en orsak som skadan beror på - så man får vara lite detektiv.
Kornettblomma, Streptocarpus, får ofta fula bladspetsar på vintern. Det beror vanligen på en kombination av ljusbrist och för mycket vatten. Här kan du läsa om detta fenomen.
Nedan kan du läsa om skador orsakade av för mycket eller lite ljus, obalans i vattning och felaktig temperatur.
I vårt sortiment med växtnäring och gödsling hittar du produkter som hjälper växterna att bli fina och frodiga.
Nedan kan du läsa om skador orsakade av för mycket eller lite ljus, obalans i vattning och felaktig temperatur.
I vårt sortiment med växtnäring och gödsling hittar du produkter som hjälper växterna att bli fina och frodiga.
Växtskador orsakade av ljus
Ljuset ger plantan energi så att den orkar ta upp vatten, näring och växa vidare. Ljuset driver fotosyntesen som försiggår i bladens klorofyll. Optimal ljusmängd varierar för olika växtslag med de allra flesta krukväxter vill ha ett ljust men inte gassande läge.
Kalateor är kända för sina vackra, brokiga blad. Ju mindre gröna inslag desto ljusare behöver plantan stå för att kompensera för den mindre mängden klorofyll.
Brokbladiga växter är generellt mer ljuskrävande då de innehåller mindre klorofyll. Blommande växter behöver också mycket ljus för att bilda knoppar och blomma. Här kan du läsa mer om växtens ljusbehov.
Växtskador av för lite ljus
Vid ljusbrist går hela växten in i nödläge. Växtslag som är mycket ljusberoende drabbas värst. Hit hör ananas-växter, (Bromeliaceae), ampellilja, draacena, pelargoner, fredsgrönska, filodendron och yuccalilja. Symtomen börjar vanligen hos de äldsta bladen som faller först.
Fredskallan får torra bladpartier under vinterhalvåret. Orsaken är ljusbrist.
- Unga plantor blir långa, gängliga med veka skott.
- Torra bladspetsar (vanligt hos palmer och ampellilja).
- Torra partier på bladen, ofta vid kanterna. Börjar först med de äldsta bladen. Vanligt hos fredskalla, bräken, fiolfikus och dracaena.
- Bladfall. Vanligt hos benjaminfikus, prickblad, kroton, dracaena och pelargon. Vanligen börjar det med att bladen gulnar och sedan faller med de nedre (äldsta) först.
- Missbildade blad. Beror på intorkade partier som hindrar normal utveckling. Drabbar flamingoblomma och fingerranka. Monstera får hela blad i stället för flikade.
- Variegering försvinner. Växter som normalt ska ha ljusa teckningar blir helt gröna. Dessa växter har normalt ett större ljusehov.
- Utebliven blomning. Blomknopparna orkar inte slå ut och faller av eller bildas inte alls.
Åtgärd: Flytta växten till en ljusare plats eller skaffa en växtlampa. Här får du hjälp med att välja rätt växtlampa.
En växtlampa är räddningen under den mörka årstiden. Dessutom blir det vackert med den upplysta grönskan.
Växtskador av för mycket ljus
Växter som står i gassande sol på fönsterbrädan får lätt skador. Liknande skador kan drabba plantor som snabbt flyttas från en halvskuggig plats till en mycket ljusare. Växter som naturligt är skugglevande drabbas värst. Hit hör silverkalla, ungkarlsblomma, bergpalm, gullranka, orkidéer, murgröna, filodendron, bajonettlilja och fredskalla.
Fallskärmsranka som flyttats från halvskuggig plats till gassande söderfönster med brännskadade blad.
- Grå eller matta blad.
- Bleka blad. Liknar kvävebrist.
- Ljusa, torra partier med bruna fläckar. Brännskada. Drabbar ofta skuggväxter som saintpaulia, begonior och kornettblomma.
- Röda blad. Kan drabba kalanchoe, begonia och pelargon.
- Variegering försvinner. Drabbar brokbladiga skuggväxter som silverkalla och maranta.
Åtgärd: Flytta växten till en skuggigare plats. Vänj växten successivt vid en ljusare plats. Vid utplantering, använd en fiberduk vid tillvänjning.
Växtskador av felaktig vattning
Växterna består till 60-90 % av vatten. Vattnet är lösningsmedel, transportmedel och ingår i fotosyntesen och flera andra viktiga reaktioner. Genom transpirationen reglerar växten sin temperatur.
Växtskador av för mycket vatten
Övervattning är den vanligaste orsaken till att krukväxter mår dåligt. Rötterna behöver mycket syre för att fungera, det är därför viktigt med en porös jord. Vattenfyllda porer ger omedelbar syrebrist. Rötterna blir därmed mer mottagliga för svampar, bakterier och skadegörare.
När rötterna är utslagna kan inte plantan suga vatten och symtomen med en slokande planta kan därför vara de samma som vid vattenbrist.
När rötterna är utslagna kan inte plantan suga vatten och symtomen med en slokande planta kan därför vara de samma som vid vattenbrist.
Orkidéer är känsliga för övervattning och reagerar med så kallade dragspelsblad eller mjuka, hängiga läderaktiga blad.
Växtslag som kan lagra vatten har normalt ett litet, känsligt rotsystem. De drabbas lätt av övervattning. Hit hör alla suckulenter, kaktusar, kornettblommor och pelargoner. Växter som lever som epifyter och inte i vanlig jord är också extra känsliga för övervattning. De gäller orkidéer, ananasväxter, juvelblomma och vriesia.
Typisk korksjuka hos pelargon. Här kan du läsa vidare om detta fenomen som beror på för mycket vatten i kombination med hög luftfuktighet och svagt ljus.
- Bruna, döda rötter.
- Intorkade bladkanter.
- Gula blad som sedan faller av.
- Växten blir allmänt medtagen, vissnar och dör.
- Korkaktiga partier på bladen. Kallas korksjuka. Beror på en kombination av för mycket vatten och hög luftfuktighet, då sprängs bladcellerna av det höga trycket som uppstår. Vanligt hos pelargon, mönjelilja, kaktusar, bladkaktusar, fikus, kalanchoe, orkidéer och peperomior. OBS! Även vissa skadedjur som falskt spinnkvalster kan ge upphov till korksjuka.
- Blåsig bladvävnad, så kallat ödem. Beror också på en kombination av för mycket vatten och hög luftfuktighet. Vanligt hos chiliplantor och diadembuske.
Typiskt ödem på unga chiliplantor.
Åtgärder: Överskottsvatten måste kunna dräneras bort. Använd ett lager lecakulor i botten och häll bort överskottsvatten. En övervattnad växt tas ur krukan och får torka upp på ett tidningspapper. Plantera gärna om i kokosfiber som har en god förmåga att suga upp vatten och samtidigt vara luftigt.
Vattna först när jorden är ordentligt upptorkad. Kontrollera noga en bit ner i jorden. Vattna unga småplantor lite i taget och ofta. Äldre växter vattnas tvärtom; sällan men rejält.
Vattna först när jorden är ordentligt upptorkad. Kontrollera noga en bit ner i jorden. Vattna unga småplantor lite i taget och ofta. Äldre växter vattnas tvärtom; sällan men rejält.
Växtskador av för lite vatten
Tillräckligt med fukt är en förutsättning för att växten ska fungera och få näring. En torrperiod kan lätt ge obalans i näringsupptaget med för höga näringsvärden. Till de torkänsliga krukväxterna hör azalea, murgröna, hortensia och hängfikus.
Torkskadade blad och skott på forellbegonia.
- Allmänt hängig, slokande planta. Gäller särskilt unga växter.
- Knoppar gulnar och faller av.
- Torra bladspetsar och bladkanter.
- Gula blad.
- Blomknoppar faller av.
- Blommans kronblad får bruna kanter.
- Olika symtom på obalans i näring. Här kan du läsa vidare om hur man känner igen obalans i växtnäring.
- Plantan blir mer mottaglig för skadedjur som spinnkvalster och trips.
Åtgärder: Höj luftfuktigheten med hjälp av sprayflaska genom att duscha plantan, särskilt under vinterhalvåret. Se till att hela jordklumpen blir fuktig vid vattning. Vid odling i torvjord blir jorden svår att återfukta om den väl varit uttorkad. Sätt ner hela krukan i en hink med ljummet vatten och låt torvjorden sakta fuktas upp. Det kan ta flera timmar.
Duscha krukväxter med mycket blad ofta under vintern. Köldtåilga växter som myrten gillar ett litet snötäcke som sedan sakta smälter i stugvärmen och samtidigt ger skön svalka.
Torkkänsliga växter som gillar hög luftfuktighet kan få en hemmagjord luftfuktare. Läs här hur det går till. Sänkt inomhustemperatur bidrar också till minskad avdunstning, särskilt under vinterhalvåret. En omplantering till större kruka ger en bättre buffert för både uttorkning och näringsbrist.
Växtskador orsakade av temperatur
Växtskador av för hög temperatur
En vanlig orsak i kombination med andra faktorer som ljusbrist och torr inomhusluft.
Blomknoppar reagerar fort på för hög värme genom att knyta ihop sig och till sist falla.
- Gängliga, veka plantor. Vanligt under vintern när temperaturen är för hög i förhållande till ljusmängden.
- Intorkade bladfläckar och gula blad. Den höga temperaturen ger låg luftfuktighet som ger en fuktstress. Detta ger i sin tur dessa bladskador.
- Bladfall. Se punkten ovan.
- Intorkade bladspetsar.
- Blommor slokar eller vissnar snabbt och blomknoppar faller av. Hållbarheten hos blommor är temperaturberoende. För hög värme ger mycket kort hållbarhet.
- Utebliven blomning. Vissa växtslag behöver en köldperiod för att sätta blomknoppar.
- Snabba och kraftiga angrepp av ohyra. Insekternas utvecklingstid går mycket fortare vid varm temperatur.
Åtgärder: Sänk temperaturen, stäng om möjligt av ett element vid något fönster. Duscha plantorna. Ställ växten ljusare eller vid en växtlampa så att det blir balans mellan ljus och temperatur.
Växtskador av för låg temperatur
Temperaturen styr i hög grad plantans utvecklingshastighet. Vid en viss lägsta temperatur går växten i viloläge. Vid lägre temperatur tar vävnaderna skada. Var gränsen går beror på växtslag och plantans utvecklingsstadium.
Rötterna är växtens motor. Är de skadade får det konsekvenser för hela växten. Här en orkidé som stått svalt och inte kunna transpirera bort överskottsvatten, med bruna, rötskadade rötter.
Många tropiska växter får skador redan vid temperaturer kring + 18 grader. Låga temperaturer ger ofta följdproblem som blöt jord och näringsbrist. Se skador orsakade av övervattning och läs om symtom på näringsbrist här.
- Allmänt hängande planta. Rötterna tar stryk av att jorden är för blöt.
- Intorkade bladspetsar. Beror i sin tur på blöt jord och dåliga rötter.
- Ljusa, klorotiska bladfläckar. Beror på näringsbrist och störningar i klorofyllbildningen. Gullranka och silverkalla är känsliga, de tål inte temperaturer under 15 grader.
- Rötor och svampangrepp. Särskilt unga plantor drabbas.
- Blommorna får fula fläckar. Ofta gråmögel som trivs i låg temperatur och fuktig miljö.
- Deformerade, krusiga blad. Beror på att klorofyllet tar skada.
- Bruna, döda fläckar på bladen.
- Gula blad och bladfall. Drabbar växter som inte tål snabba temperaturfall som vid vädring under vinterhalvåret eller duschning med kallt vatten. Vanligt hos brunfelsia, julstjärna, saintpaulia och gloxinia.
- Utebliven blomning. Vissa växtslag behöver en viss kritisk minimitemperatur för att blomma.
- Mörkgröna glasaktiga blad, eller partier i bladen. Beror på att cellerna sprängts av kyla. Bladen faller sedan av.
- Grå fläckar. Drabbar växter med ludna blad som saintpaulia om man duschat eller stänkt kallt vatten på bladen. En reaktion på hastig nerkylning.
Åtgärder: Var försiktig med snabb temperatursänkning eller att växterna utsätts för drag. Ta reda på dina växters naturliga hemvist och försök efterlikna detta klimat i hemmet. Duscha plantorna med rumsvarmt vatten. Undvik att nyinköpta växter utsätts för kyla och drag vid hemtransporten.
Foto: Karin Elmberg och Linda Sandström m fl.
