Att växter behöver näring vet vi ju alla och det är heller inte så svårt att förstå att vi ska gödsla dem med jämna mellanrum. Men för att få ut det bästa av dina odlingar och växter kan det vara bra att förstå lite mer om hur växtens näringsbehov ser ut och hur den påverkas av fel näring, för mycket eller för lite av något ämne.
Välnärda växter ger fina skördar, friska växter och riklig blomning. Med bra resultat blir det ännu roligare att odla.
I det här avsnittet berättar vi om de olika makro- och mikronäringsämnen som växterna behöver, hur de påverkar växten och pH-värdets betydelse för hur växterna tar upp näring.
Vi på Wexthuset vet att detta med näring och gödsling kan vara lite krångligt. Därför kan du lita på att den växtnäring du kan köpa hos oss har hög kvalitet och hjälper dina växter att utvecklas till frodiga och fina växter med bra skörd och riklig blomning.
Näringsämnen som växterna behöver
Av jordens drygt hundra grundämnen är 20 nödvändiga för växter.
Den stora mängden näring växten behöver kallas makronäringsämnen. Hit räknas kväve, fosfor, kalium, svavel, magnesium, och kalcium. Också väte, syre, och kol hör hit. De senare tar växten upp i gasform genom bladens klyvöppningar som koldioxid. Via fotosyntesen omvandlas koldioxiden till energi. Väte tas upp med vatten.
Andra ämnen behövs i mycket liten mängd. De kallas mikronäringsämnen, eller spårämnen. Hit hör mangan, zink, molybden, koppar, bor, järn, klor och nickel.
Om man tänker sig en 100 kvadratmeter stor jordyta behöver växterna kilovis av makronäringsämnena men bara några milligram av spårämnena.
Viktigt med balans mellan olika näringsämnen
Förutom att växten behöver ha tillgång till de olika makro- och mikronäringsämnen den behöver är det viktigt att det också finns balans i upptaget. För mycket av ett visst ämne kan hindra upptag av andra ämnen så att växten i alla fall får näringsbrist. Därför lönar det sig aldrig att övergödsla. Tänk dig näringsämnena som byggstenarna i ett hus. Saknas någon byggsten spelar det ingen roll om man matar på ett överflöd av något annat, det hindrar bara andra nödvändiga byggstenar att få plats.
Växtens förmåga att ta upp näringen
Flera faktorer har stor betydelse för hur växterna kan ta upp näringen. Till exempel pH-värdet och att det finns syre till rotandningen. Rötterna gör mycket av grovjobbet och stora mängder syre går åt i jorden för att rotandningen och upptaget ska fungera. En kompakt jord med syrebrist kan därför ligga bakom näringsbrist. Därför är en lucker jord alltid att föredral.
Testa gärna din jord, det är intressant och viktigt att lära känna växternas hemförhållanden. Vi har ett testkit med vars hjälp du kan analysera din jord. Du hittar också laboratorier som analyserar jordar på nätet.
Makronäringsämnen
Växter behöver ett kontinuerligt tillskott av olika makronäringsämnen. Förutom svavel och kalcium är detta ämnen som är lättrörliga i växten och kan flyttas från äldre blad och försörja unga, växande delar. Växten prioriterar unga skott och blad där tillväxten sker. Om ett ämne är rörligt i växten syns därför bristsymtomen av dessa ämnen först på de äldre bladen.
På nästan alla näringar står bokstäverna NPK, som står för makronäringsämnena kväve - N, fosfor - P och kalium - K. Förkortningen åtföljs alltid av tre siffror som står för förhållandena mellan de tre i viktprocent i sammansättning, t.ex. NPK 2-1-4.
Kväve, N
Kväve är ett lättrörligt ämne som naturligt finns rikligt i hönsgödsel, nässlor, urin och gröna växtdelar som färskt gräsklipp.
Baljväxterna kan ta upp kväve ur luften och bidrar därför till en kvävegiva i jorden.
Kväve kan lätt lakas ur marken och försvinna till luften som kvävgas. I en balanserad jord är kvävet bundet till mullämnen, växtrester och levande organismer.
Rena sandjordar är kvävefattiga, lerjordar kan ha stora mängder kväve liksom mulljordar där det dock kan vara hårt bundet och inte är lika lätt tillgänligt för växten.
Kväve är rörligt och snabbverkande, som kväve och behöver därför tillföras regelbundet under tillväxtfasen.
Kvävets påverkan på växten
Kvävebrist syns direkt som bleka blad, här på tomatbladet till vänster.
Kväve är viktigt för tillväxt av skott och blad. Växter som man vill skörda för bladen, som kål behöver mycket kväve liksom fleråriga, gröna växter som gräsmatta och häckar.
Blommande och fruktbärande växter som t.ex. rosor, tomater och bär hämmas av för mycket kväve eftersom växten fokuserar på tillväxt av blad och skott istället för blommor och fruktsättning.
Allt för mycket kväve ger en frodig grönska med lös, skör textur, som gör blad och stjälkar känsliga för sjukdomar och skadedjur.
Stor bladmassa är ingen fördel hos grödor som ska ge frukt, blommor och bär. Potatis får mer blast än knölar, tomaterna färre blomklasar och sämre smak.
Vissa grödor som spenat, sallat och rödbetor får ett ohälsosamt högt innehåll av nitrat (omvandlas till nitrit i kroppen) när kvävehalten är överdrivet hög.
Brist på kväve visar sig genom att växten får bleka blad och dålig tillväxt. De äldsta bladen gulnar och faller i förtid.
Undvik kvävegödsling av fleråriga växter som buskar och träd under senare delan av sommaren. Kvävet lockar växten att fortsätta växa i stället för att invintra och gå i vila.
Kalium, K
Vedaska är rik på kalium och ett bra näringstillskott till fleråriga växter som ska ge skörd år efter år, som sparris och fruktträd. För säkerhets skull, testa din aska så att den inte innehåller för höga halter av kadmium. Läs mer i vår artikel Vedaska som gödning.
Kalium finns naturligt i träaska, särskilt från lövträd. Tång och djurgödsel är också kaliumrika. Kalium tas lätt upp av rötterna.
Kaliumförrådet är störst i lerjordar, sand- och mulljordar är kaliumfattiga och har svårt att hålla överskott av kalium som tillförs via gödsling.
Kväve är rörligt och snabbverkande, som kväve och behöver därför tillföras regelbundet under tillväxtfasen.
Så påverkar kalium växten:
Kalium är rörligt i växten och reglerar växtens vattenbalans. Det stärker cellväggarna och har betydelse för fotosyntes, blombildning och fruktsättning.
Kalium underlättar växtens övervintring genom att se till att knoppar och skott avmognar. Växter som ska blomma och ge skörd av frukter, bär och grönsaker behöver alla mycket kalium.
Vid svår kvaliumbrist blir bladen bleka med ihoprullade, bruna kanter. Dålig fruktkvalitet och sämre vinterhärdighet är också tecken på kaliumbrist.
Särskilt vid torka ger brist på kalium växten en allmänt nedsatt tillväxt utan tydliga symtom. Växten blir samtidigt mer torkkänslig och mottaglig för sjukdomar.
För mycket kalium gör att växten får svårt att ta upp magnesium och kalcium.
Svavel, S
Nedfallet av svavel har i decennier varit så stort att ämnet inte behövs tillföras i samband med gödsling i frilandsodling (utomhus).
På senare tid har nedfallet minskat när fossila bränslen fasas ut och man har börjat se svavelbrist. Svavel är ganska lättrörligt i marken och kan lakas ur.
På senare tid har nedfallet minskat när fossila bränslen fasas ut och man har börjat se svavelbrist. Svavel är ganska lättrörligt i marken och kan lakas ur.
Svavlets påverkan på växten:
Svavel ingår i proteinerna och är därmed viktigt för hela tillväxten. Det spelar också stor roll i fotosyntesen.
Svavel tas upp både via rötterna och bladen. I växten är det sedan ganska orörligt.
Vid svavelbrist tacklar växten av. Svavelbrist kan lätt förväxlas med kvävebrist. En skillnad är att svavelbrist blir visar sig tydligare i yngre blad som blir mer upprättväxande, buckliga och gulnar mellan bladnerverna.
Kalcium, Ca
De flesta lerjordar innehåller tillräckliga mängder kalcium för odling medan mull- och sandjordar kan vara kalciumfattiga.
Kalcium är bundet i lerpartiklarna eller löst i markvätskan. För att reglera mängden kalcium används kalk, kalciumkarbonat (kalcium bundet till karbonatjoner, CO3)
Kalk höjer pH, förbättrar jordstrukturen och tillför kalcium.
En bra kalciumkälla är lövträdsaska och dolomitkalk.
Så påverkas växten av kalcium:
Pistillröta hos tomat beror på kalciumbrist som i sin tur oftast beror på ojämn vattentillförsel.
Kalcium tas bara upp i unga rotspetsar och är beroende av att det är god tillväxt i plantan.
I växten ger kalcium cellväggen stabilitet och förbättrar transporten av näring. Det är också viktigt för att bygga uppmotståndskraft mot sjukdomar.
Kalciumbrist beror ofta på pH-värdet eller på obalans med andra ämnen som kalium och magnesium. Även ett obalanserat vattenupptag kan ge kaliumbrist som i sin tur påverkar flödet i plantan.
Även andra faktorer som hämmar rottillväxten ökar risken för kalciumbrist. Mulet och fuktigt väder kan också ha påverkan och ge denna typ av brist.
Kalciumbrist visar sig först i unga växtdelar där toppar och unga blad vissnar. Bladen får kantbränna, plantan slutar växa och blir buskig i utseendet och bladen blir mindre. Ljusa fläckar syns längs bladnerverna och vid bladspetsen.
Hos tomat, chili och aubergine mfl. kan kalciumbrist orsaka pistillröta som ofta beror på ojämn vattning. Huvudbildande grönsaker som kål och sallat kan få inre rötor.
Överskott av kalcium kan leda till att växten får svårare att ta upp andra näringsämnen.
Fosfor, P
I jorden är fosfor mest bundet i mullrikt material och frigörs till växten genom mikrobiell nedbrytning (nedbrytning av material med hjälp av mikroorganismer).
Fosfor har en långsam utsöndring och finns därför som ett förråd i jorden.
Kogödsel, benmjöl och lövträdsaska är bra fosforkällor i trädgården.
För framställning av konstgödsel bryts fosfor som fosfatmalm.
Så påverkar fosfor växten:
Fosfor spelar en stor roll för rotbildning, blomning, fruktsättning och mognad. Fruktträd, bärbuskar och rosor behöver därför mycket fosfor.
Fosforbrist beror på vilket pH det är i jorden. Vid lågt pH blir mer fosfor bundet i jorden och växten tacklar av. Bladen blir mindre och glasartade. Äldre blad får rödlila undersidor. Hela växten får också en mörkgrön färg.
Kall jord kan ge fosforbrist, eftersom ämnet inte frigörs under tio grader.
För mycket fosfor hämmar bildandet av mykorrhiza (svampar som lever i symbios på växtens rötter), som är av stor betydelse för plantans upptag av näringsämnen. Överskott av fosfor kan också ge allmän tillväxthämning eftersom fosfor konkurrerar med andra spårämnen både vid upptagning i rötterna och inuti växten.
Upptaget av kväve och järn hämmas av för mycket fosfor vilket ger bleka blad.
Magnesium, Mg
Lerjordar har störst magnesiumförråd. I lätta jordar kan magnesium lakas ur när det blir lösligt i markvätskan.
En bra magnesiumkälla för dessa jordar är dolomitkalk och stenmjöl.
Så påverkar magnesium växten:
Marmorering är en typisk indikator på magnesiumbrist. Här hos gurka.
Magnesium tas upp i rotspetsarna och bladen och är lättrörligt inuti växten.
Magnesium är viktigt för fotosyntesen och ger klorofyllet dess gröna färg. Det ger växten stadga och gör vävnaden mindre mottaglig för svampangrepp.
Magnesiumbrist visar sig främst i äldre blad som blir gula och bruna mellan bladnerverna och ser marmorerade ut.
Bladen faller i förtid. Fruktträd kan tappa bladen redan under sommaren.
Överskott av magnesiumär ovanligt men ger då brännskador på bladen och tillväxtstörningar eftersom det hindrar upptaget av kalcium och kalium.
Mikronäringsämnen - spårämnen
Tång och alger är rika på mikronäringsämnen. Många av Wexthusets näringar innehåller extrakt från dessa havskällor.
Mikronäringsämnena kallas också för spårämnen och är lika viktiga som makronäringsämnena, fast de behövs i ytterst små mängder.
Vid bristsymtom beror det oftast på att plantan har svårigheter att ta upp näringen och inte på att näringen saknas i jorden. Höga pH-värden gör dem svårtillgängliga för växten medan en hög mullhalt gör det lättare för växten att ta upp dem. man brukar säga att de blir mer lättillgängliga.
En bra naturlig källa för spårämnen är tång som är rik på många spårämnen. Inuti plantan är alla spårämnen utom klor svårrörliga. Bristsymtom märks därför först i yngre delar som toppskott och nya blad.
Koppar, Cu
Koppar förkommer naturligt i jorden där det binder till mullrika ämnen.
Så påverkar koppar växten:
Koppar tas upp via rötter och blad och bidrar till att ge bra pollenkvalitet och därmed goda skördar.
Brist på koppar ger hämmad knoppsättning och utveckling av blomman.
Unga blad blir bleka.
Överskott av koppar bromsar upptagningen av järn.
Växten får dvärgväxt och blir extremt kompakt.
Växten får dvärgväxt och blir extremt kompakt.
Kisel, Si
Nässlan är ett fantastiskt gödselmedel, rik på både stärkande kisel och kväve. Recept på växtnäring du kan göra själv hittra du i vår artikel Nässelvatten som gödning.
Kisel är jordens vanligaste grundämne och utgör 28 % av jordskorpan.
Nässlor och fräkenväxter, tex. den svårrensade jättefräken är rika på kisel.
Växtens användning av kisel:
Kisel är en byggsten i cellens membran och stärker cellväggarna. Det ger stadga och motståndskraft mot bladsjukdomar (mögelsvampar) och skadegörare.
Vattna eller spraya gödsel gjord på kiselrika växter som nässlor och fräkenväxter för att ge växten god motståndskraft mot bladsvampar som mjöldagg mfl.
Kiselbrist ger mottaglighet för svampsjukdomar som mjöldagg och svartfläcksjuka hos till exempel rosor och gurka.
Zink, Zn
Zink finns naturligt i miljön.
Växtens användning av zink:
Zink tas upp via rötter och blad och är ganska orörligt i växten.
Zink ingår i bildande av växthormonet auxin som påverkar skottbildning och styr näringstransporten i växten.
Zink är också nödvändigt för cellsträckningen, så att stjälk och bladens mittnerv utvecklas väl.
Det har också betydelse för bildandet av proteiner och uppbyggnad av immunförsvaret.
Zinkbrist kan ge dvärgväxt, missbildade blad med ljus färg och döda fläckar mellan bladnerverna hos unga blad.
Överskott av zink visar sig som att bladen upptill på växten och toppen får en ljusare färg. Äldre blad får bladbränna och kan också bli krulliga.
Mangan, Mn
Mangan finns naturligt i jordskorpan.
Växtens användning av mangan:
Typisk manganbrist i unga blad hos ros. Vävnaden mellan bladnerverna får en ljusare, klorotisk färg (har svårt att utbilda sitt klorofyll).
Mangan tas främst upp via rötterna men också via bladen.
Mangan används vid fotosyntesen där det transporterar bort skadliga ämnen.
Brist på mangan visar sig i form av kloros (ljus vävnad) mellan bladvävnaderna hos unga blad. Tillväxten avtar.
Överskott av mangan ger brunl.ila fläckar på äldre blad och många sidoskott. Järn och mangan är konkurrenter.
Efter ångning av jord uppstår ofta ett överskott av mangan varvid järn behöver tillföras.
Bor, B
Bor förekommer naturligt i berggrunden
Växtens användning av bor:
Bor bidrar till att stärka cellväggarna, ingår vid blombildningen och påverkar pollenkvaliteten.
Brist på bor ger minskad tillväxt, missformade blad och blommor, sköra vävnader som lätt bryts. Kålväxter drabbas av inre rötor.
Hos rotfrukter ger brist på bor klena och svaga plantor.
Äldre bladspetsar gulfärgas och torkar in. Äpplen missformas och får bruna hårda prickar i fruktköttet.
Järn, Fe
Järn finns naturligt i jordskorpan
Järnets betydelse för växten:
Järnbrist är vanligt hos citrusplantor och visar sig som ljusgula fläckar på bladen. Här hjälper citrusnäring.
Järn tas upp via rötter och blad. Förmågan att ta upp järn påverkas av jordens pH-värde. Järnbrist är vanligt vid pH-värden över 6.5.
Järn spelar också en stor roll i växtens andning och i fotosyntesen.
Järnbrist kan ge kloros (avsaknad av klorofyll) mellan bladnerverna i unga blad. Vid extrem brist dör växten vid tillväxtpunkterna. Något som kan hända hos citrusväxter vid för högt pH.
För mycket järn kan leda till manganbrist efter som dessa två ämnena konkurrerar i växten.
Molybden, Mo
Molbyden förekommer naturligt i jordskorpan.
Så används molbyden i växten:
Molybden är nödvändigt för alla kvävefixerande organismer. Baljväxterna drabbas därför av kvävebrist om de lider brist på molybden.
Brist på molybden stör kväveupptaget och kan ge kloroser (oförmåga att bilda klorofyll) och skador på växtens tillväxt.
Näringskrävande växter som kål får buckliga blad och bruna bladkanter. Broccoli och blomkålsblad blir små med bruna kanter.
Nickel, N
Nickel förekommer naturligt i jorden
Nickel hjälper till att omvandla organiskt bundet kväve till mineraliskt kväve. Det är bara när kvävet är i mineralisk form som den kan tas upp växten.
Nicekbrist ger samma symtom som kvävebrist; bleka blad och dålig tillväxt. De äldsta bladen gulnar och faller i förtid.
Andra ämnen som påverkar
Ämnen som inte är nödvändiga, essentiella, men som kan stimulera tillväxten kallas funktionella. Hit hör natrium, Na, kisel, Si, selen, Se, och aluminium, Al. Kobolt, Co, är ett specialfall, det är nödvändigt för de kvävefixerande bekterierna och därmed också för baljväxterna som lever i symbios med dessa bakterier för att ta upp kväve.
Så transporteras ämnena i växten
Vatten och näring transporteras på två sätt i växten: En uppåtström som drivs av växtens vattenupptag och avdunstning, transpiration.
Transporten drivs aktivt baserat på växtens behov där de flesta näringsämnen transporteras i båda systemen.
Rörligheten är dock låg hos vissa ämnen, främst alla mikronäringsämnen. Det gör att transporten från äldre till yngre delar blir långsam och snabbt kan ger brist i unga vävnader när tillförsel av mer näring uteblir.
Kol och syre tar växten upp som koldioxid genom bladens klyvöppningar. Via fotosyntesen omvandlas koldioxiden till energirika föreningar. Väte tas upp med vatten. I moderna växthusodlingar gödslar man därför med koldioxid för att öka näringsupptaget.
pH-värdets påverkan på näringsupptaget
Jordens pH-värde styr hur lätt näringen tas upp av växten. De flesta näringsämnen tas upp lättast vid ett pH mellan 6-7.
I takt med att man odlar sker en svag försurning (pH-värdet sjunker). Det är skälet till att man kan behöva kalka jorden efter att ha odlat några år för att öka pH-värdet.
Tabellen visar hur pH-färdet påverkar tillgängligheten för näringsämenena. Till vänster visas påverkar vid odling i jord och tabellen till höger visar påverkan på tillgängligheten i en näringslösning utan jord (hydrokultur). Källa: Baramineraler.
Markens surhetsgrad mäts i pH-värdet. Skalan är från 1-14 där 7 är neutralt.
Värden under 3 eller över 8 är extrema och inte odlingsbara.
Lågt pH (under 7) har mer rörliga vätejoner och kallas surt En sur jord är mer näringsfattig eftersom vätejonerna här tränger undan andra joner som lakas ut ur jorden.
Med vårt testkit kan du själv analysera pH-värdet på din jord.
Högt pH kallas basiskt eller alkaliskt.
Skalan är logaritmisk vilket innebär att värdet 6 är tio gånger surare än 7.
Med vårt testkit kan du själv analysera pH-värdet på din jord.
Hur näringen tas upp av växten
Växten tar upp näringen olika beroende av om det är oorganiska mineral (organiskt material som brutits ner till mineral) i form av mineraljoner som tas upp tillsammans med vatten.
De organiska ämnena kol, vatten och syre tas upp av växten via luftens koldioxid och via vatten.
Olika typer av gödsel
Man skiljer på naturgödsel och konstgödsel. Naturgödsel är till exempel djurspillning, blodmjöl, gröngödsel (gräsklipp, växtrester) och benmjöl.
Konstgödsel kallas också handelsgödsel och ibland lite missvisande mineralgödsel istället kan kallas lösliga mineralgödsel.
Naturgödsel
Näringsämnena är bundna i organiskt material och löser sig därför långsammare. På sikt bidrar dessa gödselmedel till jordens bördighet med höjd mullhalt, bättre jordstruktur och ett rikare mikroliv. Naturgödsel kan vara svår att dosera. I en enbart naturgödslad jord blir tillväxttakten något långsammare. Å andra sidan anrikas mera socker och antioxidanter i växten, vilket ger mer smak och i viss mån nyttigare frukter och grönsaker.
Naturgödsel kan delas in i sju kategorier:
-
Stallgödsel
Urin och dynga från boskap tillsammans med halm. Behöver brukas ner i jorden för att göra bäst nytta och för att inte kvävet ska avgå i gasform.
Ett bra sätt att ta tillvara mycket stallgödsel är att kompostera den, då avgår visserligen mycket kväve men man får en mer stabil, långsiktig tillskottsnäring. -
Gröngödsel
Färska växtdelar som gräsklipp och ogräsrens är rika på framförallt kväve. Barr och löv ger ett långsiktigt tillskott av mikronäringsämnen och fosfor.
Enklast tillförs gröngödslingen genom att läggas ovanpå jorden, så kallad täckodling. Läs mer om detta i vår artikel Täckodling och mulching. Därmed tillförs jorden fukt samtidigt som täcket hindrar vatten att avdunsta.
Man kan också så gröngödslingsväxter som i sig är näringsrika för att mylla ner och berika en ”trött” jord. Hit hör bland annat baljväxter och klöver. Vill du läsa mer om gröngödsling har vi samlat fakta, tips och råd i artikeln Gröngödsling - Så funkar det. -
Torkad, granulerad gödsel
Hönsgödsel är ett exempel på ett organiskt gödselmedel med högt kväveinnehåll. För att minska lukt och underlätta spridning är det torkat och granulerat.
Denna typ av näring kräver tillsats av stora mängder vatten. Man kan också lösa upp granulaten i vatten och gödselvattna.
Vanligast är kogösel och hönsgödsel.
Det förekommer också andra näringskällor från livsmedels- och pappersindustrin. Dessa behöver brukas ner i jorden för bästa effekt. -
Flytande gödsel
Alger, nässlor, urin (guldvatten), eller naturgödsel som fågelspillning (guano), lakvatten från bokashi och te från maskkomposten ger ett kväverik och snabbverkande näringstillskott.
Denna näring blandas till ett gödselvatten. En grundregel är att gödselvatten ska ha samma färg som mycket svagt te för att inte vara för stark. -
Pulvriserad, animalisk gödsel
Detta består främst av benmjöl och blodmjöl som är rika på fosfor respektive kväve. De används främst som komplement till annan allsidig gödsling.
Denna typ av näring myllas ner i jorden eller vattnas ut.
Blodmjöl ger en snabb effekt medan det fosforrika benmjölet tar lite tid på sig att utsöndras och ger bäst effekt om det myllas ner i jorden. -
Kökskompost
Komposterat köksavfall i en stängd kökskompost, en bokashihink eller maskkompost ger en mycket näringsrik gödning. Läs mer om bokashikompostering och Allt om maskkompostering.
Blanda med jord och mylla ner i odlingsbädden.
Observera att vanlig trädgårdskompost inte är särskilt näringsrik och därför inte kan räknas som ett gödselmedel. Det är istället ett fantastiskt bra jordförbättringsmedel som bidrar till en livskraftig och bördig jord. Läs mer om trädgårdskompostering i artikeln Kom igång med kompost - tio enkla steg. -
Vedaska
Askan är rik på kalcium och många mikronäringsämnen. Beroende på ursprung kan den innehålla kadmium och arsenik. Sprids kring fleråriga växter som ska ge ätbara skördar som sparris, bärbuskar och fruktträd. Lär mer i artikeln Vedaska som gödning.
Konstgödsel
I dessa gödselmedel är näringsämnena i ”färdig” mineralform och därför lätta för växterna att snabbt ta upp. Konstgödsel används främst inom jordbruket och i större kommersiella odlingar.
Det är enkelt att dosera, både som fasta ämnen och i flytande form.
Nackdelen med konstgödsel är att det är energikrävande att framställa och det bidrar inte till att höja jordens mullhalt och långsiktiga bördighet.
Kostgödsel ska inte förväxlas med gödsel som består av rena, naturliga mineral som inte processats.
Lösliga mineralgödsel
Till skillnad från konstgödsel som processats finns de naturliga mineralbaserade näringar vi på Wexthuset säljer. De har en perfekt sammansättning av både organiska ämnen och alla de viktiga mineraler som växten behöver i olika stadier.
Mineralgödsel finns både i koncentrerad form som späds och vattnas ut eller sprayas på växten och i färdig näringslösning klar att spraya.
Tips för gödsling
Näringsinnehållet i gödslet är naturligtvis väldigt viktigt, men lika viktigt är jorden, pH-värdet, vad vi gödslar och hur vi doserar. Nedan en liten sammanfattning med tips och råd kring gödsling.
Mer information om gödsling hittar du i Faktabankens kategori Näring & Gödsel. I Faktabanken kan också ta del av våra odlingsråd för olika växtslag där också information om gödsling och näringsbehov finns beskrivet.
- En bra jord är basen, satsa därför på en grundgödslad, livskraftig kvalitetsjord med luftig struktur.
- Växter i kruka är till skillnad från växter som planterats utomhus i jorden helt beroende av vilken näring du ger dem i form av jord och senare gödsling.
- Den största delen av växternas tillväxt utomhus sker från våren fram till midsommar-början på juli. Det är då det är viktigast att undvika näringsbrist, framför allt behövs kväve i uppbyggnadsfasen.
- Ge hellre kväverik tillskottsnäring i små portioner kontinuerligt än stora mängder åt gången.
- Gödsla före ett rejält regn, eller vattna ordentligt efter gödslingen. Då följer näringen ner i jorden där rötterna finns.
- Om du har sniglar i trädgården är flytande gödsling bättre än täckodling med gräsklipp.
- Redan en bit in i juli börjar fleråriga växter som buskar, träd och perenner förbereda sig för vintern genom att mogna av. De ska därför inte kvävegödslas alls efter högsommaren.
- Gödsla efter vad växten behöver. Mer kväve till grönskande bladväxter som kål, häckar och gräsmatta. Frukt, bär och blommande växter behöver i stället mer fosfor och kalium.
- Många växtslag tar upp näring via bladen, som orkidéer, citrusväxter och många andra krukväxter. Att spraya med ett väl sammansatt preparat är en bra boost för dessa växter.
- Gräsmatta som klipps ofta behöver kväverik näring för att bilda nya skott. Till exempel hönsgödsel eller skräddarsydd gräsmattegödning som sprids jämnt och före kraftigt regn. Att lämna kvar gräsklipp efter klippningen är ett bra, billigt och enkelt sätt att gödsla gräsmattan.
- Perenner, bärbuskar och fruktträd behöver bara en låg kvävegiva. Naturgödsel från ko och häst är rätt val här.
Sommarblommor är hungriga och behöver mycket näring om de ska orka blomma hela säsongen. Här har Formulex gjort susen för blomningen från juni till oktober.
- Sommarblommor har en intensiv tillväxt och behöver mycket näring för att orka hela säsongen. Välj en kvalitetsjord för krukväxter och stödvattna med flytande näring hela sommaren.
- Barrväxter, rhododendron, citrusväxter, hortensia och blåbär trivs i sur jord. Odlar du i kruka, välj en jord för surjordsväxter. I trädgården används naturgödsel tidigt på våren och under växtsäsongen en giva näring för surjordsväxter.
- Kryddörter från varma breddgrader som lavendel och dragon behöver inte så mycket näring, de får sämre blomning och mindre smak av för mycket gödsling. När dessa växter odlas i kruka bör man välja en näring speciellt utvecklad för den typ av växter som förstäker tillväxt och smak som Herb Focus.
Dosering av växtnäring
Det är bättre att ge för lite näring än för mycket. Särskilt gäller det för växter som är planterade i kruka.
För mycket näring frestar på plantan och kan ge skador.
Tänk på att det inte är storleken på krukan som avgör näringsbehovet utan storleken på växten.
Även om man följer doseringen som anges på förpackningen så att vattnet har en korrekt näringsblandning är det väldigt svårt att avgöra hur mycket näring som blir tillgänglig för växten.
Beroende av hur fuktig jorden är när du vattnar tas mer eller mindre mängd upp av näringen. Om jorden är torr tas mindre mängd upp eftersom det finns ett motstånd i jorden att ta upp vattnet jämfört om när jorden är fuktig.
Beroende av hur fuktig jorden är när du vattnar tas mer eller mindre mängd upp av näringen. Om jorden är torr tas mindre mängd upp eftersom det finns ett motstånd i jorden att ta upp vattnet jämfört om när jorden är fuktig.
Foto: Karin Elmberg, Lena Ljungquist, Linda Sandström m.fl.
