Man skiljer på de vedartade buskpionerna som får hårda, träaktiga stjälkar och de örtartade, mjukvedade pionerna som är betydligt härdigare och vissnar ner varje vinter. Buskpionerna tappar också bladen men behåller det vedartade grenverket. De kallas även trädpioner, är högre och kan bli som stora buskar på två meters höjd i Sverige. Det finns också korsningar, itoh-hybrider, som är örtartade pioner med buskpionernas bladform. De blir drygt meterhöga och kan bli mer vedartade.
Buskpionen har ett vedartad grenverk som står kvar över vintern. De blir högre än de örtartade pionerna och trivs med lägre perenner kring fötterna. På våren spricker de nya årsskotten fram och är känsliga för sen, svår frost.
Planteringsråd för pioner
-
Pioner växer vidlyftigt och är vackrast med lite svängrum. 1.5 m plantavstånd är lagom för buskpioner, ungefär hälften för de örtartade pionerna.
- De trivs i de flesta väldränerade jordar, helst i lite halvskuggigt läge så varar blomningen längre. Om jorden är för kompakt eller fuktig, höj upp markbädden.
- Barrotade plantor ska i jorden så fort de kommer hem, vanligen i mars-april men även på hösten. Läs här om att hantera barrotade perenner. Sensommar/höst är en bra planteringsperiod vid förflyttning även om krukodlade pioner kan planteras från vår till höst.
- Vattna upp pionen så att rotklumpen är genomblöt före planteringen. Ansa eventuellt bort dåliga rötter.
- Gräv en ca 45 cm djup grop och blanda upp planteringsjorden med två spada kogödsel och en näve benmjöl.
- Örtartade pioner planteras så att skottanlagen hamnar ca fem cm under markytan. Buskpioner och Itohpioner planteras dubbelt så djupt, med rotbasen ca 10 cm under markytan.
- Täck gärna planteringsgropen med barkmull eller granris de första vintrarna så att rötterna skyddas.
Foto: Karin Elmberg
