Regnbågslupin, en riktig färgklick

Den växer längs våra vägrenar och många av våra trädgårdar. Den har blommor i alla nyanser av blått, rosa och vitt.
Den vilda arten av lupinen, Lupinus polyphyllus känner vi nog alla, men inte lika många känner till den förädlade varianten som kan bli en riktig pärla i våra rabatter; Regnbågslupinen.
 
Den ståtliga Regnbågslupinen, Lupinus x regalis, som ibland även kallas Russel-hybrid är en medelhög perenn. Blommorna som finns i otaliga färger är placerade tillsammans i en klase högst upp på stjälken.

Blomningen pågår under juni-juli.

 

Vildlupin Lupinus polyphyllus

De karakteristiska mellangröna bladen är djupt flikiga och har en parasolliknande form.

 

 

Fröställningarna har en lätt hårig gråaktig yta.

 

Som namnet antyder finns sorter med blommor i regnbågens alla färger. Dessa förädlade sorters blomställning är oftast större och högre än blommorna hos de förvildade arterna. Den enskilda blomman är vanligen tvåfärgad med den yttre delen i en mer distinkt färg än den inre. Det är en relativt frivol växt som korsar sig fritt och frösådder ger ofta nya och ibland oväntade färgkombinationer som resultat.

Förutom de vackra färgerna har blomman en väldoft som lockar både humlor och fjärilar i mängd.

De flesta sorterna blir kring metern höga, men det finns nya sorter som utvecklats under senare tid som blir bara ca 50 centimeter. Bredden utgör ungefär ¾ av plantans höjd.

Lupinen är en ’social’ växt som passar bra tillsammans med andra växter i harmonierande färger. De vackra bladens struktur gör att den är användbar som bakgrund i lägre perennrabatt eller kan med fördel visas upp tillsammans med andra lupiner som en färgklick i trädgården.

De nya lägre sorterna kan med fördel även odlas i kruka. Dessa kan direktsås och blommar redan första året, vilket gör den mycket lämplig för ändamålet.

Inom släktet finns arter som odlas för sina kvävebindande egenskaper där de plöjs ner och används som jordförbättring. I viss mån förekommer även odling för utfodring av boskap.

Lupinen trivs allra bäst i sol, men klarar även mer skuggiga lägen. Jorden får gärna vara djup och mager. Väl sandblandad, genomsläpplig jord är bra. Den trivs inte med för mycket kalk och visar det genom att bladen blir gula. De tjocka, djupgående rötterna gör att den klara torka mycket bra.
 

Även om de förädlade sorterna inte på långa vägar sprider sig så mycket som den vilda formen finns det all anledning att skära av blomstängeln efter blomning.

Har man tur belönas men då av en andra blomning framåt sensommaren.

Lupinen är mycket härdig och kan odlas i nästan hela landet.

Lupinen är enkel att föröka med frö som blommar året efter sådd. Blötlägg gärna fröerna ett dygn innan sådd för snabbare groning.

Om man sår egna frön man tagit från plantor i trädgården kan man inte vara säker på vilken färg plantorna får eftersom de korsar sig fritt och anlag från andra färgkombinationer kan framträda hos den frösådda plantan.

Vill man vara säker på att få en ny planta med samma färg som moderplantan är rotsticklingar med klack ett bra alternativ.

 

 

OBS!
Lupinen är en art vi inte ska förvildas i Sverige då den konkurrerar utan andra vilda växter och drar pollinerande insekter från viktiga vilda växter och kulturväxter.Se till att lupinerna i din trädgård inte sprider sig utanför din trädgård genom att direkt efter blomningen skära av blomställningen så att frösättning uteblir. Släng eventuella mognade fröställningar i soporna eller fukta och lägg i säck för att ruttna innan kompostering.
Om du vill ta frö för eget bruk kan du isolera frökapseln efter pollinering genom att binda en skir tygpåse över den och så under kontrollerade former.