Angrepp av sköldlöss kan vara svåra att få bukt på. Det är inte alltid lätt att upptäcka sköldlössen då de sitter fast på ett och samma ställe. Färgmässigt kan de smälta in väl hos växten och sitta dolt till på stammar och vid bladnerver. Ett första tecken på angrepp är ofta den honungdagg sköldlössen utsöndrar. Den ger en klibbig hinna på och runt växten, exempelvis på fönstret eller fönsterbrädan.
I honungsdaggen har sotdaggsvampar lätt att växa till, vilket ger en svart beläggning på växten. Sköldlössen suger växtsaft, likt andra löss. Angreppet kan leda till missfärgade blad och hämmad tillväxt.
Sköldlöss är, till skillnad från exempelvis bladlöss, immobila under nästan hela sin livstid. Som små larver finner de en lämplig plats på växten där de sedan suger sig fast. Karaktäristiskt för dem är den "sköld" de har över kroppen. Den skyddar och gör dem svåra att bekämpa. Under skölden kan honan lägga upp till tusentals ägg. Larverna kryper sedan ut för att hitta egna platser på växten att fästa på.
Det finns många olika arter av sköldlöss. De kan delas in i "äkta sköldlöss" och "oäkta sköldlöss".
De olika grupperna skiljer sig åt genom att de äkta sköldlössen har en yttre sköld som kan avlägsnas från kroppen. De oäkta sköldlössen har ingen extern sköld, det är istället deras rygghudar som växer till och hårdnar och bildar som en sköld. Denna sitter fast i lusen och går inte att ta bort från kroppen.
Vid biologisk bekämpning av sköldlöss är det mycket viktigt att konstatera vilken art av sköldlus som orsakar angreppet. Nyttodjuren är värdspecifika och kommer inte att parasitera någon annan art än den den är anpassad till.
En av de vanligast förekommande sköldlusarterna hos krukväxter är den orangefärgade vaxsköldlusen, Coccus hesperidum, en så kallad oäkta sköldlus. "Skölden" är gulbrunt genomskinlig, ofta med ett mörkare "H"-likt mönster infärgat. Den är platt och assymetriskt oval, ungefär 3-5 mm stor. Den sitter ofta vid bladnerver, men kan också finnas på bladstjälkar och unga skott. Denna art utsöndrar generellt mycket honungdagg. Exempel på växter den angriper är citrusväxter, murgröna, fikus, lager och kamelia. Värdväxterna är ofta vedartade.
För biologisk bekämpning av den orangefärgade vaxsköldlusen, Coccus hesperidum, används parasitstekeln Microterys flavus/nietneri. Det är en cirka 2 mm lång stekel med gul-/brunaktig kropp och svart- och vitrandiga antenner.
Stekeln lägger ägg inuti sköldlusen, och där lever stekellarven under alla fem larvstadier. Som vuxen stekel äter den sig sedan ur sköldlusen genom ett litet runt hål, som vid noggrann observation kan ses ovanifrån. Stekeln lägger ungefär 10 ägg om dagen, under de två månader som är deras maximala levnadslängd. Även de vuxna steklarna äter av sköldlössen, så kallad host feeding. Microterys söker aktivt upp sköldlöss på angripna plantor. Den tar medelgamla och äldre stadier av den orangefärgade vaxsköldlusen.
Då Microterys endast är effektiv vid bekämpning av den orangefärgade vaxsköldlusen, Coccus hesperidum, är det mycket viktigt att artbestämma sköldlössen i angreppet på dina växter. Rör det sig om en annan sköldlusart kommer Microterys inte ha god effekt.
Bruksanvisning:
För att Microterys ska kunna bekämpa effektivt behöver vissa förhållanden vara tillgodosedda.
Utsättning bör endast ske mellan mars och oktober. Parasitstekeln har behov av lång dag, det vill säga att dygnet består av fler ljusa timmar än mörka.
För att stekeln ska vara aktiv krävs en temperatur på minst 20 grader. Temperaturen har stor påverkan för stekelns utvecklingstid. Vid 25°C tar utvecklingen från ägg till vuxen cirka 23 dagar.
Rekommenderad dosering är 5-10 stycken/planta. Behandling sker 1-2 gånger, med två veckors mellanrum.
Förpackningen öppnas vid de angripna växterna, stekeln söker sig själva till sköldlössen.
Behandla alla plantor som haft kontakt med den angripna. Till exempel alla de som stått i samma fönster. Tvätta noggrant av ytan där den angripna växten stått, exempelvis fönsterbräda och fönster.
Följ behandlingen:
Det kan vara svårt att se tydlig effekt av behandlingen, då sköldlössen fortfarande sitter kvar på växten efter att Microterys har parasiterat den. Efter 10-14 dagar (beroende på temperatur) kan man vid närmare observartion urskilja en mörk ring under "skölden" på lusen. Det är exkrementer av parasitstekeln, som då tyder på att sköldlusen har blivit parasiterad. I senare skede kan även utgångshålet från den vuxna parasitstekeln upptäckas som ett litet, runt hål i "skölden". Vid en framgångsrik behandling ska de nya skott och bladskaft som bildas vara fria från angrepp.
